torsdag 8 mars 2018

Internationella kvinnodagen


Ska väl inte behövas en speciell kvinnodag tycker jag nu år 2018.

Men nu gör det ju det..
Så jag säger Stort Grattis till alla kvinnor i dag.








En sån dag då vi ska hylla våra vackra starka kvinnor.

Då skänker jag en extra tanke till min egen mormor..

Så idag släpper jag min ytliga sida och berättar en söt och sann historia,om det starkaste kvinna jag någonsin träffat.

Min mormor var min hjältinna!Min mormor berörde mig som liten.
Och gör det än.
Jag tänker på henne jätteofta,och hade önskat att jag fick umgås med henne som vuxen.

Min mormor fick 12 st barn,min morfar var väl inte den bästa på att ta hand om sin stora familj.

 Fattigt och eländigt hade hon,men hon klarade det med bravur.

Jag vet egentligen inte hur många kusiner jag har,men hon brydde sig om oss sina barnbarn också .
Hon hade både tid och kärlek så det räckte och blev över.

När jag var liten så var jag på Barnens ö (sommarkollo) på somrarna.
Jag minns inte riktigt hur ofta vi fick post hemifrån,men det jag minns är att när posten kom så var det ett vykort eller ett paket som var fylld med godis..

Från min mormor!

Hon hade alltid tid och brydde sig jämt.

Något jag minns också var att jag alltid tittade på hennes armar.
Hon hade alltid vita kortärmade sidenblusar på sig.
Minns hur jag tyckte att hennes överarmar var så lösa och hängiga:)

Men trots hängiga överarmar så var hon den vackraste och verkligen en kvinna med stil.

När det var fest så rökte min mormor cigarr:)
Hon var normalt icke rökande..men är det fest så:)

När hon skulle åka och fredagshandla,så satte hon på sig peruken som andra sätter på sig sin hatt.
Örhängen som glittrade och guldarmband och så klart minkpälsen.
På den tiden så var det äkta pälsar.
Eftersom det var fredag så blev det också en finlunch med grannen,och då bjöd det på snaps.

Mormor var ett proffs på att sy..sticka och virka.
Så titt som tätt så dök ett paket upp på posten,mormor hade sytt en klänning till mig.

När jag fick mitt första barn så fanns fortfarande min mormor kvar i livet.
Vi sågs ju inte så ofta eftersom jag bodde i Stockholm och hon bodde i Norrköping.
Men hon tog tåget ibland och var hos oss,och när jag berättade att bebisen inte ville ta nappen.
Så hämtade mormor ett fat med strösocker och doppade nappen i sockret:)

Haha det var min mormor det:)

3 kommentarer:

  1. Det var en kvinna med stil!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Vilken kvinna hon verkar ha varit din mormor. Vår grabb berättade idag att vårt lilla barnbarn fick lite socker av sköterskorna när dom skulle ta en massa prover på henne. Det gör visst att dom blir lite lugnare.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  3. Mysig berättelse ;))..........jag kommer mest ihåg min farmor och hon saknar jag och hon levde längst också av mina far och mor föräldrar, hon blev nästan 94 år !.....och min pappa är nu 93 och fyller 94 i dec.....men han är lite dement efter tre stroke.....farmor var också dement mot slutet!....och vilken fin bukett du visar ;)...en salig blandning i min kommentar, haha...
    Kram

    SvaraRadera