söndag 5 april 2020

Social distansering...


Som bara blir tråkigare och tråkigare..

Men lika för oss alla och när det känns som värst och man tycker en smula synd om sig själv (det kan man väl få göra ibland) då ska man tänka på all sjukhuspersonal som jobbar dygnet runt för att hjälpa alla som är sjuka. Som riskerar sitt eget liv för att hjälpa andra.

 All butikspersonal som för sin försörjnings skull måste stå i butiken hela dagar och träffa folk som  trots allt måste gå och köpa den där tröjan som man kan tycka i dessa dagar känns onödig.

Jag tänker så här.. Här har vi ju bara tråkigt! Vi får ju gå ut ta promenader åka till jobbet o.s.v  Tänker på mina vänner i Spanien som har fått förlängt karantän och som det ser ut nu fram till den 26 april. Och där är det på riktigt! Endast gå till mataffären och se till att ha kvittot med för att visa upp för polisen om du blir stoppad.

Nu måste vi hjälpas åt och lyssna på alla rekommendationer som ges. Än så länge är det ju bara rekommendationer och som jag ser det så är det bästa att stänga.. Jag vet att detta är dubbelt men ekonomisk kris eller flera människor som får sätta livet till...

Men vem är jag som ska säga hur vi ska göra? Bara mina egna tankar och funderingar.

 Vad som är rätt eller fel får vi inte veta före vi sitter där med facit i handen..




För mycket godis har det nog varit den här tiden fast jag tröstar mig med att jag är ute och går varje dag:)

Jag är inte den som klarar av att sitta still och kolla på serier eller läsa böcker mitt på dagen,men med lite övning och det ska vi väl få:) så kanske jag sitter där också till slut.

Vet egentligen inte hur jag får dagarna att gå men det funkar hur tråkigt det än är.





Grönt är skönt:)

För mycket fika godis en och en annan hämtpizza så måste vi ju kompencera med lite nyttigheter.


Utefika i dessa tider får det bli vi har tur som kan sitta ute nu när vi vill träffa barn och barnbarn..



Ta hand om er! Tillsammans så ska vi klara det här.

1 kommentar:

  1. Någon gång tar väl detta otäcka elände slut hoppas jag. Men visst känns det lite tröstlös i mellan åt.
    Jag har svårt att bara sitta still jag med. så jag traskar runt på vårt område. Håller med att man tröstäter lite för mycket socker just nu.
    Kram Carin

    SvaraRadera